[home]

[Introduktion] · [Att logga in] · [Filer och filsystemet] · [Kommandon] · [Kommandotolken (shell - skal)] · [Processer] · [Låsa datorn] · [Logga ut] · [Filutrymme] · [Att byta lösenord] · [Att söka hjälp] · [Emacs]

Introduktion till Unix

För att man skall kunna utnyttja arbetsstationerna på institutionen på ett bra sätt måste man ha kunskap om hur man arbetar med operativsystemet Unix. Hur man loggar in och aktiverar ett fönstersystem, hur Unix filsystem är uppbyggt, de viktigaste kommandona och, för att inte glömma det viktigaste av allt, hur söker man hjälp? Detta är frågor som dessa anteckningar syftar till att besvara.

Det första man möts av när man sätter sig ned vid en arbetsstation är antagligen en svart skärm. Troligtvis är det skärmsläckaren som aktiverats, men det kan också (mer osannolikt) vara strömproblem. För att spara skärmen finns det en skärmsläckare som aktiveras när skärmen har varit oanvänd en stund. Man avaktiverar skärmsläckaren genom att röra på musen (eller trycka på en tangentbordsknapp).

Det dyker då upp en ruta som ber dig att ange ditt användarnamn och lösenord - detta är den så kallade login-bilden. Hur den ser ut kan variera lite beroende på hur arbetsstationen är konfigurerad. Användarnamnet finns registrerat i operativsystemet i de administrativa tabellerna där det är knutet till ditt riktiga namn. Man använder användarnamn för att de är kortare och bekvämare att använda, men också för att kunna kategorisera olika grupper av användare. Studenter vid institutionen har användarnamn av typ dat01xx där 01 anger inskrivningsår och xx anger initialerna. Det finns många synonymer till benämningen användarnamn, t.ex. användare, login-namn, username, user. Det gäller allmänt att lärarna har sina förnamn, eller i något fall efternamnet, som användarnamn. Varje användarnamn är unikt på systemet.

Eftersom man inte vill att obehöriga skall kunna utnyttja systemet har varje användarnamn ett tillhörande lösenord (eng. password). Lösenordet kan vara samma för flera olika användare. Det är kombinationen användarnamn och lösenord som tillsammans står för säkerheten i systemet. Användarnamnet är offentligt, lösenordet känner endast man själv till.

Lösenordet skall du skydda på samma sätt som du skyddar dina kontokortskoder, annars kan du ställas medansvarig för vad andra gjort genom att logga in med ditt användarnamn och lösenord. Tror, eller vet, du att någon annan kan ditt lösenord skall du genast byta det! Glömmer du ditt lösenord kan du besöka någon systemansvarig (Peter Möller), som då förser dig med ett nytt lösenord. Du kan inte få ett nytt lösenord via e-post eller telefon, bara vid en personlig kontakt. Var också beredd att legitimera dig.

Det finns två vanliga fel som då och då görs vid inloggning:

1. När man fyller i sitt användarnamn och lösenord skriver man av misstag in lösenordet där användarnamnet skulle ha skrivits. Det innebär att alla som sitter i närheten kan läsa lösenordet i klartext. Att sedan ta reda på användarnamnet är inte så svårt. Skulle detta ske kan någon logga in med ditt användarnamn för att skicka t.ex. e-post som innehåller otrevligheter, surfa till skumma ställen på webben eller göra andra dumheter i ditt namn.
2. Ett annat vanligt fel man gör är att man väcker skärmsläckaren genom att trycka på t.ex. mellanslagstangenten, vilket medför att när man sedan skriver in användarnamnet så får man ett felmeddelande om att användaren inte existerar. Det är inte så konstigt, användaren: <space>dat01xx är inte samma som dat01xx.

Vad är en fil?

Program och data lagras i filer. På den lägsta strukturella nivån representeras all information i en datasystem i form av ettor och nollor. Ettorna och nollorna är organiserade i bitgrupper (eng. bytes) om åtta bitar. En bild består av en sekvens av bytes och så även ett textdokument eller ett program. En sådan sekvens kan ges ett namn och kallas då en fil.

Säg nu att man vill spara en färgbild. En bild består av massor av små punkter i olika färger. Lämpligt vore alltså att spara information om vilken färg varje punkt har. Med en bild på 300*200 punkter blir det alltså 60 000 färgkoder som skall sparas. Varje färgkod tar upp en byte dvs åtta ettor/nollor i rad. Det skulle alltså bli totalt 480 000 ettor/nollor i en följd.

Är det då lika lämpligt att spara en svart och vit bild på 300*200 punkter där endast 20 punkter används med samma metod? Nej, det skulle kräva en fil med samma storlek som den ovan. Här kan man spara bytes genom att välja ut färgen med minst antal punkter använda i bilden och spara koordinaterna för var de punkterna finns i bilden. Man sparar alltså x,y-koordinaterna. Säg att de upptar 2 byte per par. Detta ger en fil som är 40 byte (320 ettor/nollor i följd) stor. Vidare behöver man inte spara varje färg med en en bytes kod som ovan. Det finns ju bara 2 färger, svart och vit.

Som man ser ovan så används alltså två helt olika metoder för att spara bilder beroende på vad det är för bild. Man pratar om olika format på bilderna det vill säga olika strukturer på hur de sparats.

Två mycket vanliga bildformat är gif respektive jpg. Skillnaden mellan formaten är hur datan sparas beroende på vilken bildkvalitet man vill ha. gif-formatet drar ner lite på bildkvaliteten (kan ej hantera så många färger), och tar därmed mindre plats eftersom mindre information måste sparas.

För att spara och läsa en fil i ett visst format använder man sig av ett program som har gjorts för detta. Programmet tolkar det man ritat och sparar ner det enligt givet format (jpg, gif). Likaså kan det läsa in en sparad fil, tolka innehållet och visa bilden på skärmen och kanske också ge dig möjlighet att skriva ut bilden. Det gäller dock att program som kan hantera bilder brukar vara begränsade till att kunna hantera de vanligaste formaten plus kanske något specialformat. Det gäller alltså att använda rätt bildhanteringsprogram för det filformat man vill arbeta med.

Filändelser

För att lätt kunna avgöra vad det är för typ av fil - alltså vilket format filen är sparad i och därmed vad för typ av program som skall användas för att tolka om informationen och presentera den - använder man sig av filändelser (detta är frivilligt men starkt rekommenderat). Noteras bör att en del program vägrar att tolka filer som inte har rätt filändelse.

filnamn.filändelse

Det finns många "standardiserade" filändelser att använda sig av. Nedan följer ett urval. Lägg märke till att det ibland finns två filändelser för samma format eftersom olika tillverkare av program beslutat sig för olika "standarder" på filändelser.

När man nu vet vad det är för typ av format som informationen sparats i kan det vara av intresse att veta vilket program man kan använda för att återläsa informationen och presentera den. För att ta reda på om ett program kan tolka ett format kan man antingen läsa dess manualblad (se avsnittet om att söka hjälp) eller starta programmet och läsa den oftast inbyggda hjälpen. Tabellen nedan innehåller förslag på lämliga program att använda för olika typer av format. Observera dock att vilka program som finns tillgängliga på ett visst system beror på vilka program man valt att installera.

Vad skulle nu hända om man valde fel program för tolkning av en fils data? Vi provar att använda cat för att skriva ut en gif-fil och sedan använder vi xv :

Resultatet av cat:

Resultatet av xv:

Som synes så blir det "gibberisch" när man använder cat, medan xv kan tolka informationen i gif-filen och kan visa motsvarande bild.

Filnamn

När man namnger en fil finns det en del regler att följa och en del tecken man inte bör använda. Sådana tecken kan nämligen skapa problem då de har speciell betydelse för operativsystemet. Betydelsen av en del tecken kommer att tas upp senare (under avsnittet om skal (shell)).

• Man skall undvika följande tecken i filnamn, annars har man snart skapat mer problem än man kan hantera:

  ,   (blanktecken) * < > | & ~  ? ! [ ] \ / ' " ` : ;

• Man bör även undvika de svenska tecknen, då de ibland tolkas som svenska tecken men ibland inte. Ö som exempel kan ibland tolkas som \ vilket har en lite speciell betydelse.

  å ä ö Å Ä Ö

Kommentar

I Windows-system lägger man till ändelsen .exe till filer som är program för att markera att de är körbara (exekverbara). I Unix finns det ingen speciell ändelse som markerar körbara program. Det finns i stället andra sätt att ta reda på om en fil är körbar. Hur man gör kommer att diskuteras i stycket om filrättigheter.

Vad är ett filträd?

Filer för olika projekt eller ändamål bör organiseras på ett klokt sätt så att man snabbt kan hitta de filer man vill arbeta med.

Ett vanligt sätt att organisera sitt kursmaterial är med hjälp av en pärm och tillhörande pärmflikar. I Unix finns inte pärmflikar utan i Unix används begreppet katalog (eng. directory). Kataloger kallas också mappar eller kataloger. En katalog har ett namn. Den kan innehålla ett (godtyckligt) antal filer, men den kan också innehålla kataloger (som också är filer ur systemets synpunkt), som i sin tur kan innehålla filer varav en del kan vara kataloger.

Strukturen för ett filträd efterliknar den som ett träd har med förgreningar och ytterpunkter. Starten på filträdet är roten (/) och kan liknas vid punkten på ett vanligt träd där kronan börjar förgrena sig.

Ett filträd består av filer och kataloger i som bildar en mer eller mindre komplicerad struktur. Filerna innehåller information av olika typ medan katalogerna (biblioteken) ger filträdet dess struktur.

Ellipserna markerar här kataloger (bibliotek) och filerna ritas som rektanglar. Man brukar prata om att röra sig uppåt och neråt i filträdet. När man rör sig uppåt menar man i riktning mot roten.

Orienteringskommandon

För att man skall kunna ha någon nytta av strukturen i trädet måste man kunna förflytta sig i det och titta på vad som finns i varje katalog. Till ens hjälp finns det en del kommandon gjorda för just detta. Vad ett kommando är kommer att förklaras tydligare i efterföljande stycke, man kan se det som ett program som utför en uppgift. Man skriver kommandots namn och det svarar med att skriva ut information eller också ber man det utföra en uppgift, till exempel att skapa en ny fil eller att flytta en fil från en katalog till en annan. Så fort man loggat in på sin arbetsstation så befinner man sig någonstans i det filträd som hör till systemet. Normalt hamnar man i sin hemkatalog. Man benämner den katalog man står i för tillfället för aktuell katalog.

Exempel (Kakmonster-spelet)

Kakmonstret har lyckats irra bort sig i filträdet. Det är lunch och han bara längtar efter att få sätta i sig en chokladkaka. Men först måste den bakas, och då måste man ha receptet. Han behöver hjälp att hitta till katalogen där filerna muffins.txt och kladdkaka.txt finns. Kakmonstrets aktuella katalog är /GODIS/.

Efter förflyttningen i filträdet med kommandona har kakmonstrets aktuella katalog nu blivit /KAKOR/LUNCH/CHOCKLAD där muffins.txt och kladdkaka.txt finns.

Sökväg

Det finns två sätt att ange sökvägen till en fil eller att uttrycka var man står i filträdet. Man kan använda den absoluta sökvägen eller den relativa sökvägen.

Om man skulle flytta kakmonstret med hjälp av den absoluta sökvägen från där han står i filträdet (/KAKOR/FRUKOST/) till dit han vill (CHOCKLAD-katalogen) skriver man:

Först anger man roten (/) och därifrån räknar man upp alla kataloger som skall passeras på vägen till den katalog man vill gå till (/KAKOR/LUNCH/CHOCKLAD/). Anger man istället den relativa sökvägen behöver man inte ange roten först utan man kan ta en genväg.

Nu går han istället endast ett steg uppåt (..) till katalogen KAKOR, sedan ner till CHOCKLAD-katalogen.

Den speciella beteckningen .. anger katalogen ett steg uppåt i filträdet från den aktuella katalogen.

.. katalogen ett steg uppåt i filträd

Det finns också en speciell beteckning . för aktuell katalog.

Efter ett tag när man lärt sig hur filträdet ser ut - vad katalogerna heter, så kan man spara en hel del tid och tangenttryckningar genom att använda den relativa sökvägen.

Absolut sökväg

Man anger positionen med utgångspunkt från roten.

Relativ sökväg

Man anger positionen relativt var man befinner sig nu.

 

Att bygga om filträdet

Allt eftersom man skapar nya filer för olika laborationer eller andra projekt vill man kunna förändra filträdsstrukturen, bygga ut den med nya kataloger eller ta bort filer eller kataloger som man inte längre vill ha kvar. För detta finns det naturligtvis kommandon:

Tillbaka till kakmonstret

Kakmonstret blir lätt trött på att behöva springa runt vid varje måltid i de olika lunch-katalogerna och leta kakrecept. Han beslutar sig för att bygga ut filträdet med en katalog SMASKENS som innehåller hans favoriter.

Gömda filer

Kommandot ls ger en listning på innehållet i den katalog man står i. Dock listas inte alla filer. Ibland finns det filer som startar med en punkt (.). Detta är filer som oftast berör inställningar av olika program eller de kan vara systemspecifika filer/kataloger. Inställningar som bestämmer hur det ser ut när man loggat in, vilka rättigheter man har och en del annat. De flesta filerna skapas av olika program eller av systemansvariga och skall inte ändras. Men det finns också (.)-filer som man som användare kan vara intresserad av att förstå vad de används till och vars funktion man relativt lätt kan sätta sig in i och modifiera.

För att få ls att ge mera information såsom att visa eventuella (.)-filer/kataloger kan man skriva ls följt av en flagga -a, det vill säga ls -a. Många UNIX-kommandon har sådana flaggor. De är ett sätt att uttrycka olika variationer av hur kommandot skall utföras eller vilka parametrar som man tillhandahåller på kommandoraden.

Hemkatalog

När man loggar in i systemet hamnar man i sin hemkatalog. Detta är ens egen lilla vrå i systemets stora filträd. Hemkatalogen har sin bestämda plats i filträdet och sökvägen till det startar ofta med /users/ (eller i vårt fall /home/). Med pwd kan man enkelt ta reda på var i filträdet den egna hemkatalogen är placerad.

Eftersom man ofta rör sig i sin egen eller andras hemkatalog finns det ett förkortat skrivsätt för att ta sig till dessa, precis som med aktuell katalog (punkten). Man använder sig av det så kallade tilde-tecknet ~ . Utgående från att man är inloggad som användare henli kommer följande hända om man skriver:

Kommando	Resultat
cd ~	Man hamnar i sin hemkatalog.
cd ~henli	Man hamnar i sin hemkatalog
cd ~josefs	Man hamnar i josefs hemkatalog
cd	Man hamnar i sin hemkatalog

Filrättigheter (och skyldigheter!)

För att kunna skydda information som till exempel en fil med bankkonton eller privata brev från att läsas av andra finns det i Unix möjligheter att sätta rättigheter på filer och kataloger. Detta ger en möjlighet att reglera vilka som skall ha tillgång till ens filer/kataloger.

Genom att skriva ls -l istället för ls kan man få reda på en del extra information om filerna/katalogerna i den nuvarande katalogen, t.ex. datum, när filen senast ändrades och vem som är ägare till filen.

Unix förutsätter tre kategorier av användare:

1. En enskild användare
2. En bestämd grupp användare
3. others

När man som användare skapar en fil sätts man automatiskt själv som ägare till filen, men inte som ensam ägare. Även en grupp sätts som ägare, eller delägare kanske är mer korrekt. Ägarskapet styr vem som får göra vad med en fil eller en katalog.

En ägare kan ange vilka rättigheter som skall gälla för gruppen eller andra när det gäller användningen av filen. Vilken grupp som sätts som delägare styrs automatiskt av vilken grupp som är knuten till katalogen som filen skapats i, detsamma gäller kataloger. Skapar jag som användare henli en fil i katalogen projekt (ovan) så sätts ägaren av filen till henli, den delägande gruppen till samma grupp som katalogen projekt har, alltså cthusers. Endast systemadministratörerna kan ändra ägare och grupp på en fil/katalog. Som användare/gruppmedlem har man alltså inga möjligheter att sätta sin kompis som ägare till en fil man själv skapat.

Den sista delägaren till en fil/katalog är others, vilket betyder alla användare i systemet. Nu uppstår då frågan: Om jag är med i gruppen cthusers och de inte har några rättigheter alls på en fil doktorander.txt men others har en del rättigheter på filen, vilka rättigheter ger detta mig att manipulera filen? Svaret är att jag i det fallet har de rättigheter som är satta för others.

Som sagt ovan så kan man inte som enskild användare styra över vem som är ägare till en fil/katalog eller vilken grupp som sätts som delägare. Men som ägare till filen kan man styra över vilka rättigheter man själv och andra skall ha på filen/katalogen. Skall medlemmarna i gruppen kunna läsa filen? Skall de kunna ändra dess innehåll? Precis som det sätts en default (förbestämd) grupp som delägare när man skapar en fil så sätts det vissa förinställda rättigheter. Trivs man inte med dem får man ändra dem.

De rättigheter man som användare kan sätta på sina filer och kataloger är läs-, skriv- respektive exekverings- (körbarhets-) rättigheter. Respektive rättighet kan sättas för användare, grupp och others separat. Beroende på om det rör sig om en fil eller en katalog så ger rättigheterna lite olika effekt.

Rättighet	Fil	Katalog
r	Får läsa innehållet	Får söka i katalogen.
w	Får ändra i filens innehåll	Får ändra på innehållet i katalogen.
x	Får exekvera (köra) filen	Får göra katalogen till aktuell katalog.

För att se om en fil är exekverbar kan man alltså kolla om dess exekveringsrättighet x är satt, vilket man ser genom att göra en listning på filen med ls -l. En annan metod är att kolla var filen ligger. Ligger den i katalogen ???/bin är den med största sannolikhet exekverbar. Annars har någon placerat den fel i filträdet. bin står för binary, och betyder kort och gott exekverbar.

Ett par exempel på effekten av vad de satta rättigheterna ger för begränsningar ges nedan. Exemplen gäller under förutsättning att gruppen och others inte har några rättigheter alls. Med (-) menas att ingen rättighet är satt.

Några exempel på hur man kan kombinera rättigheter för en användarkategori ges nedan.

Det finns två sätt att ange rättigheterna genom - symboler eller siffror. Från början fanns endast siffermetoden. Människan är dock inte så duktig på detta så därför tillförde man symbolmetoden också. För information om hur man sätter rättigheter med hjälp av siffror hänvisas till manualbladet för kommandot chmod. Rättigheterna kan som sagt ovan, sättas för användare, grupp samt alla andra (others).

Symbol	Betydelse
u	user
g	group
o	others

Kommandot som används för att sätta rättigheter är chmod. Säg att man har en fil från början där användaren har läs- och skrivrättigheter, gruppen har inga rättigheter och others har samma rättigheter som användaren. Nu vill man att gruppen skall ha läs- och skrivrättigheter och others endast läsrättigheter. För att ordna detta skriver man följande (+/- adderar respektive plockar bort given rättighet):

Kommentar

Som användare kan man ställa om de per default satta rättigheterna som skall ges när man skapar en ny fil. Detta görs med kommandot umask. Man måste dock köra umask varje gång man loggar in, om man inte ändrar i en fil kallad .profile. Naturligtvis rekommenderas det ej att ändra grundinställningen om man inte ställer rättigheterna mot det säkrare hållet, dvs mindre rättigheter åt andra!

Kommandon används främst för att kommunicera med operativsystemet, till exempel ändra rättigheter på en fil eller lista ett kataloginnehåll, men det finns även andra typer av kommandon till exempel för att läsa texter. Kommandon är ofta ganska specialiserade program med möjligheter att sätta flaggor (växlar) för att styra utförandet av kommandot.

ls, cp och rm är alla kommandon. Till en del kommandon kan man som sagt ange flaggor (som gör att till exempel den information som skrivs ut begränsas eller utökas. Ta till exempel ls och ls med flaggan -l alltså ls -l. Det är oftast inte nödvändigt att få reda på all information som ls -l skriver ut. Därför kan man ge ls utan flagga. Genom en flagga kan man också få ett kommando att göra mer saker, till exempel cp med flaggan -R, det vill säga cp -R. Istället för att endast kopiera en fil kan man nu kopiera allt innehåll i alla eventuella underkatalog också. Observera att det är ett stort R på flaggan. Unix gör stor skillnad mellan stor och liten bokstav i kommandon, filer och alla andra tillämpningar. cp och Cp är inte samma kommando. Det sistnämnda finns inte. Det är väldigt lätt att tro att en flagga alltid föregås av ett - just för att påvisa att det skulle vara en flagga. Så är inte fallet. Flaggor kan ges utan - före.

Kommandon skriver man in direkt efter prompten (redotecknet) i terminalfönstret (xterm-fönstret). Genom att trycka på returtangenten utförs kommandot. Ibland kan ett kommando ta väldigt lång tid på sig att utföra en uppgift. Då kan det vara bra att veta hur man avbryter det. Det gör man genom att trycka Ctrl-C. X:et ovan i xterm står för den grafiska miljön. I den gamla datorvärlden var allt textbaserat, det vill säga inget pekande och klickande. Outhärdligt som det var utvecklade man en grafisk miljö. I Unix kallas den X.

Beroende på vad det är för kommando så kan det ha argument eller flaggor, eller både och. Ett argument är ett filnamn eller någon annan form av information som anges av användaren, till exempel antalet gånger något skall utföras. Vad ett kommando har för flaggor (om det har flaggor) och vad de gör eller vilka argument det kan ta kan man läsa om i manualbladet för kommandot. Nästan alla kommandon finns beskriva i manualbladen. De som eventuellt kan saknas är de som är egentillverkade på institutionen. Man har i manualbladen byggt en syntax (språkregler) för hur ett kommando skall beskrivas mer om detta kan man läsa under "Att söka hjälp"-kapitlet. Ett exempel på hur syntaxen kan se ut ges här för ls:

ls [ -aAbcCdfFgilLmnopqrRstux1 ] [ file... ]

[ ]

betyder att valet är frivilligt. Väljer man dock att använda både en flagga och en fil, fil har betydelsen katalog här, så skall flaggan komma före katalogen. Ordningen flagga sedan katalog ges av hakparantesernas ordning.

-aAbcCdfFgilLmnopqrRstux1

uppräkning av de flaggor som finns att använda (flaggor skall ha ett (-) före sig)

Man kan alltså använda ls på lite olika sätt, vilket resulterar i att man får ut olika mängder information.

> ls datorintro  projekt  todolist.txt > ls -l total 4 drwxr-xr-x  2 henli  cthusers  512 Aug 10 20:36 datorintro drwxr-xr-x  2 henli  cthusers  512 Aug 12 16:38 projekt -rw----rw-  1 henli  cthusers    0 Aug 10 20:36 todolist.txt > ls todolist.txt todolist.txt > ls -l todolist.txt -rw----rw-  1 henli  cthusers  0 Aug 10 20:36 todolist.txt >

Som framgår av listningen ovan så kan man inte genom att endast använda ls urskilja vanliga filer från kataloger. Ett alternativ är att alltid göra ls -l vilket resulterar i massor av (onödig) information. Det bättre alternativet kan istället vara ls -F.

Det finns också kommandon som inte behöver några argument men som ändå kan utföra uppgifter. Ett exempel på ett sådant kommando är pwd som beskrivits tidigare. Ett annat bättre exempel är sort. Kommandot sort kan man använda om man vill sortera något. Det finns två sätt att tala om för sort vad det är den skall sortera. Man kan ge en fil med de element som skall sorteras som argument till sort eller så kan man skriva sort följt av en tryckning på Return. Nu kan man lätt få för sig att sort inte fungerar för det händer ju ingenting! Man ser bara en markör. Men sort fungerar precis som det skall. Det sort gör är att vänta på att man skall skriva något på tangentbordet sedan läser den detta istället för att läsa från en fil. När man skrivit klart det man vill ha sorterat trycker man på Ctrl-d. Detta talar om för sort att börja sortera. Det är ingen bra ide att trycka Ctrl-c här då kommer sort att avslutas utan att sortera elementen.

Kommentar

Anledningen till att man använder det till en början krångliga systemet med kommandon i Unix är att det är mycket flexibelt. Man kan som ni senare skall få se kombinera olika kommandon och få dem att utföra mycket avancerade uppgifter utan att man behöver kunna ett uns programmering. Man måste dock kunna massor av kommandon :-) .

Kommandotolken (shell - skal)

"Skalet" är det kommandobaserade gränssnittet mellan dig som användare och operativsystemet Unix. Operativsystemet sköter bland annat fördelningen av minne och kontrollerar att det man gör verkligen är OK enligt uppsatta regler. Skalets uppgift är att tolka det man skriver på kommandoraden och eventuellt tillföra information innan det skickar det hela vidare till operativsystemets rutiner som utför det man vill ha gjort. Eftersom skalet är ett program som vilket annat program så finns det olika skal med olika funktionalitet. Det skal som oftast används här är tcsh, andra skal är Bourne shell, Korn shell och C shell. Skalet tcsh är en utveckling av csh (C shell). Man kan som användare byta skal men då skall man veta vad man gör och att det kan leda till problem.

När man skriver

cd ~md6hl/

är det skalets uppgift att tolka om ~ till /home/md96/, sätta samman denna sökväg med md6hl och skicka kommandot med dess argument vidare till operativsystemet [cd, /home/md96/md6hl/]. Systemet utför sedan bytet av katalog efter det att det kontrollerats så att man verkligen har de rättigheter som krävs för att få göra detta byte. Katalogen som man försöker byta till måste alltså ha sin x-rättighet satt för antingen en grupp som man själv och katalogen tillhör eller för gruppen others, om man nu inte äger katalogen.

Annan funktionalitet som döljer sig i skalet är det förenklade skrivsättet för att kopiera alla filer i en katalog genom att använda sig av *. * fungerar även för till exempel rm och mv.

Istället för cp forel.txt ../E/ cp forel2.txt ../E/ kan man skriva cp * ../E/ Båda sätten ger samma resultat.

Beroende på vilket skal man använder och hur olika funktioner är satta så kan man använda snabbtangenter för att till exempel repetera ett tidigare inskrivet kommando.

Tangent / tangetkombination	Effekt
Pil upp	Bläddrar bland gamla inskrivna kommandon.
Pil ner	Bläddrar bland gamla inskrivna kommandon.
Control-D	Om man står i hemkatalogen för henli > cd datorintro/[Ctrl-D] F/   E/   GU/ > cd datorintro/E/ istället för > cd datorintro/ > ls -F F/   E/   GU/ > cd E/ Control-D gör alltså en listning av kataloginnehållet utan att man behöver byta aktuell katalog samt så ges kommandot med argument tillbaks efter listningen så man slipper skriva om det. Control-D går även att använda om man skrivit början av ett kommando men glömt vad slutet på det är. > mk[Ctrl-D] mkdir mkfile mkpasswd > mk
Tabulatorn	Om man angett en del av en sökväg/kommando kan man få resten ifyllt genom att trycka [TAB], så länge det kan avgöras unikt vilken sökväg eller vilket kommando det rör sig om.

Att lära sig dessa fyra knappars funktion utantill sparar en hel del tid för den stressade, och som student är man oftast stressad.

Omdirigering

Omdirigering handlar om att styra var ett kommando hämtar respektive lämnar sin information. Normalt hämtas den information som ett kommando skall arbeta med från en fil eller tangentbordet och efter bearbetning skrivs resultatet ut på skärmen. Ibland kanske man inte vill att informationen skall skrivas på skärmen utan till en fil, men kommandot man använder kanske inte är gjort för att hantera utskrift till fil. Man kan då använda omdirigering för att få informationen i en fil istället.

Normalt skriver ls ut sitt resultat på skärmen > ls -F datorintro/  projekt/  todolist.txt men med ">" kan man få resultatet i en fil istället. Observera att ingen utskrift på skärmen sker. > ls -F > listning.txt Nu ger en listning > ls -F datorintro/  projekt/  todolist.txt  listning.txt Filen listning.txt innehåller > cat listning.txt datorintro/ projekt/ todolist.txt

I omdirigeringssammanhang brukar man säga att man "styr om standardout". Man styr om det ställe kommandot normalt lämnar sin information till. I fallet ovan från skärmen till en fil. Kommandot i sig är inte från början knutet till något speciellt ställe som definierar var resultatet skall presenteras, det vill säga om presentationen skall skrivas på skärmen eller i en fil. En del kommandon hämtar också in information från till exempel tangentbordet eller en fil. Det stället där ett kommando normalt får sin information ifrån är standardin. Det kan hända att kommandot misslyckas med sin uppgift, vilket brukar resultera i att ett felmeddelande ges. Var detta hamnar styrs av standarderror. Normalt är att felmeddelanden skickas till skärmen, men även en fil eller skrivare kan vara tänkbart. Ett kommando kan bara ha en standardin, standardout respektive standarderror. Det går alltså inte att få en utskrift både på skärm och fil genom att använda omdirigering.

standardin (stdin)	Härifrån hämtar kommandot sin information (är normalt tangentbordet).
standardout (stdout)	Hit lämnas information från kommandot (är normalt skärmen)
standarderror (stderr)	Hit lämnas information från kommandot om något går snett (är normalt skärmen)

Det finns ett par olika omdirigeringsverktyg till hands som kortfattat beskrivs här. Observera att "fil" nedan har betydelsen fil eller kommando i de två första exemplen.

kommando < fil Ta det som står i "fil" och skicka det som indata till kommandot "kommando". kommando > fil Ta det som kommandot genererar och skriv det till filen "fil". Om filen finns skrivs den över, om den inte finns skapas den. kommando >> fil Ta det som kommandot genererar och skriv det till filen "fil". Om filen finns skrivs det sist i filen, om filen inte finns skapas den. kommandoA | kommandoB Ta utdatan från "kommandoA" och skicka den som indata till "kommandoB". "KommandoB" skriver sedan ut resultatet dit dess standardout är styrd - skärm alternativt fil.

Kommentar

Skalets uppgift i fallet ovan är att skapa filen listning.txt och se till att det som ls producerar skrivs till denna fil istället för på skärmen. Det är alltså skalet som har omdirigeringsfunktionaliteten inbyggd.

Processer

Processbegreppet är av fundamental betydelse i Unix och många andra operativsystem. Ett steg i förståelsen av vad en process är är att lära sig skilja mellan begreppen program och process. Ett program är den exekverbara, körbara koden lagrad i en fil, dvs den kompilerade koden (maskinkod eller annan kod som datorn kan tolka). En process ansvarar för exekveringen av koden. Den kan ses som en administrativ enhet som håller reda på var koden skall börja exekveras nästa gång, vilka minnesresurser, filer, etc som kan användas när koden exekveras. En process körs i en viss omgivning med de speciella inställningar som gäller under körningen för programmet. I Unix körs flera program samtidigt, eller ger åtminstone illusionen av det, genom att systemet ger de olika processerna processortid växelvis. Varje process får ett tidskvantum att exekvera under varefter den placeras sist i exekveringskön och en annan process får möjlighet att exekvera sin kod ett tidskvantum, till exempel 10 mS.

Titta på processer

Varje process har ett unikt nummer som identifierar den. Detta nummer kallas för processens PID, Process Identification Number. Alla processer har också en förälder, det vill säga den process som har skapat dem. Föräldern har naturligtvis också ett PID. För att man skall kunna spåra vilken process som givit upphov till en annan sparar varje enskild process även sin förälders PID (kallad PPID, Parent Process Identification Number). När man arbetar med ett program kan man tycka att man arbetar ensam på datorn. Detta är sällan sant. Man samsas med flera olika processer (program som körs). Det är processer som ser till att man får sin e-post, ser till att man kan skriva ut och så vidare. Vill man se vilka processer som är aktiva kan man använda ps.

> ps -A PID TTY    TIME CMD      0 ?     0:01 sched      1 ?     8:08 init      2 ?     0:00 pageout      3 ?     66:00 fsflush ...  7694 ??     0:02 xterm 21771 ?      0:00 xterm   7866 pts/1     0:00 xclock ...

Med ps kan man se vilka processer som körs, hur mycket minne de tar upp med mera, men man får endast en "snapshot". Vill man istället för att få en "snapshot" följa en process under dess arbete kan man använda top. top ger ungefär samma information som ps ger men med beräkningar på vilken process som tar mest resurser (minne, processor-tid) och en del annat.

Hängda processer

Ibland händer det att en process skenar iväg och tar all processor-tid eller allt minne som finns, vilket kan resultera i att inga andra processer får möjlighet att köras. Man brukar säga att processen "hängt sig". När detta händer brukar man inte kunna fortsätta sitt arbete. Vanliga processer som brukar hänger sig är de som kör webbläddraren netscape samt matematikprogrammet matlab. Att hitta processen som hängt sig är inte alltid så lätt. En kvalificerad gissning är dock att misstänka det program man senast startat eller använt. För att "döda" en hängd process, dvs få den att sluta köra, finns kommandot kill.

Vill man döda netscape-processen med PID 19795 (enligt bild ovan) skriver man > kill 19795 Top ger sedan: > top

Ibland kan kill misslyckas med att döda processen. Då får man ta till ytterligare våld genom att använda flaggan -9 tillsammans med kill.

Som användare kan man endast döda sina egna processer. Skulle man kunna döda andras processer skulle man ju kunna fördärva för andra genom att slå ihjäl deras nyligen skapade och icke sparade dokument.

Bakgrundsprocesser

Om man skriver netscape i ett skalfönster så kommer netscape att startas. En sidoeffekt av att göra detta är att man kommer inte få tillbaka sin prompt igen (förrän man avslutar netscape). Vill man skriva in ett nytt kommando får man starta upp ett nytt skal men detta blir jobbigt i längden. Det finns därför en möjlighet att lägga en process i bakgrunden, det vill säga starta kommandot/programmet och sedan få tillbaka sin prompt igen så att man kan utnyttja samma skalfönster igen.

> netscape &
>

Om man glömmer skriva &-tecknet sist kan man istället trycka Ctrl-Z följt av kommandot bg för att uppnå samma effekt. Observera att man inte behöver använda &-tecknet när man använder vanliga kommandon som ls, rm, cp. Dessa avslutas automatiskt när de är klara och därmed får man tillbaka sin prompt.

Kommentar

Det är återigen skalet som är med i leken genom att det tolkar & som att netscape skall startas i en bakgrundsprocess och sedan skriver ut en prompt och väntar på nästa kommando.

Låsa datorn

Att lämna sin dator utan att låsa den är att be om trubbel. Det kan finnas andra personer som tycker att det är roligt att skämta eller till och med kan använda ens konto till otrevligheter.

Låsa datorn gör man genom menyval xlock kommandot xlock

Efter ett tag startas en skärmsläckare och en klocka räknar ned tiden innan andra kan logga ut en så de kan utnyttja ens dator. De får ingen tillgång till ens konto när de loggar ut en på detta sätt. Tiden det tar innan andra kan logga ut en beror på hur xlock är inställt. Ni skall och får inte låsa er dator för att gå på lunch! Man stänger skärmsläckaren genom att trycka på en tangent eller röra på musen. När man gjort detta uppenbarar sig sakta en möjlighet för en att ange sitt lösenord.

Logga ut

Detta är en av de viktigaste sakerna att kunna när man använder en dator som är allmänt tillgänglig! Att endast lära sig att logga in utan att lära sig logga ut vore som att säga:

Idag skall jag lära min syster cykla, nästa vecka skall jag lära henne bromsa!

Logga ut gör man genom menyval logout Ctrl-C i console-fönstret.

Filutrymme

Det finns en begränsning för hur mycket information man får spara på sitt konto. För att ta reda på hur mycket plats man har att spara på och hur mycket man använt använder man kommandot quota med flaggan -v.

De olika rubrikernas betydelse är:

Rubrik	Betydelse
usage/blocks	Hur mycket diskutrymme man för tillfället ockuperar.
quota	Den mjuka gränsen för hur mycket diskutrymme man får ta upp. När man når denna gränsen börjar timeleft ticka ned. Man kan dock fortsätta spara tills man når den hårda gränsen eller timeleft tickat klart.
limit	Den hårda gränsen för hur mycket diskutrymme man får ta upp. Denna gränsen kan man inte överskrida, man kan alltså inte spara något när denna gränsen överskridits.
timeleft/grace	Tid kvar tills drastiska åtgärder tas.
files	Antalet filer/katalog man har.
quota	Den mjuka gränsen för hur många filer/kataloger man får ha.
limit	Den hårda gränsen för hur många filer/kataloger man får ha. Samma regler som med limit för diskutrymme.
timeleft/grace	Tid kvar tills drastiska åtgärder tas.

De drastiska åtgärderna som tas när timeleft tickat klart varierar från system till system men går alla ut på att få en att rensa bort filer.

Ibland finns det verkligen inga möjligheter att rensa bort något från sitt konto. Då kan man försöka få sin quota-gräns höjd. Detta brukar vara möjligt om det finns mycket goda skäl till det.

Att byta lösenord

Man byter lösenord med kommandot passwd. Genom att byta sitt lösenord lite då och då minskar man chansen att någon skulle ha lärt sig det när man skriver in det (genom att titta över axeln) eller att någon utifrån skall ha knäckt det. Det första man bör göra när man får sitt konto är att byta lösenordet. När man gör detta skall man tänka efter noga så att man inte byter det till ett lösenord som någon annan kan gissa sig till. Det innebär att man skall undvika att byta det till något som innehåller personrelaterad text som namn! Ett lösenord skall vara 8 tecken långt och får innehålla tecknen A-Z, a-z, 0-9 samt diverse andra tecken som (),=... Man bör dock undvika å, ä och ö samt mellanslag. Ett bra lösenord innehåller en blandning av tecknen ovan. Effekten av att inte byta lösenord med jämna mellanrum eller av att ha ett för lätt lösenord kan bli att man får e-post från de systemansvariga om att man skall byta lösenord. Gör man inte detta kan kontot stängas. För att öppna det igen måste man besöka de systemansvariga personligen och få lösenordet bytt. Av säkerhetsskäl skickas inte lösenord per e-post, brev eller fax. De meddelas inte heller via telefon.

Att söka hjälp

Detta avsnitt är troligtvis det viktigaste man som ny student kommer att stöta på under hela kursens gång. Att söka hjälp är inte fult och det är av stor vikt att man vet hur man gör. Dessutom kanske hjälpen gör att man kommer hem tidigare. Den främsta hjälpen som finns i Unix är de beryktade manualbladen. Beryktade är de för att vid en första anblick är de totalt oförståeliga. Det krävs en del träning för att lära sig att läsa dem, men det är väl spenderad tid.

Innan vi går in på hur man tyder dessa så finns det ett par andra nyttiga kommandon att känna till, för att hitta rätt bland alla kommandon. Ett kommando/program finns oftast i flera olika versioner med olika flaggor och argument som de kan ta. Man skiljer de olika kommandona/programmen åt genom deras sökväg. En del av kommandona nedan kan därför ge flera svar på en fråga.

apropos keyword	Söker igenom manualbladen efter manualblad innehållande argumentet keyword. Som resultat av sökningen visas en lista över de blad som innehöllkeyword.
locate argument	Skriver ut sökvägar till filer i systemet som innehåller argumentet argument i sitt namn.
whatis keyword	Skriver ut en enrads-förklaring till vad argumentet keyword gör.
whereis program	Anger sökvägen till argumentet program.
where program	Anger sökvägen till argumentet program.
which program	Anger sökvägen till argument program. Talar om sökvägen till den versionen som skulle använts om man hade skrivit program på kommandoraden.

Manual

Så till de beryktade manualbladen. Manualbladen är i princip en uttömmande beskrivning av kommandon och begrepp som filsystem och skal samt hur man programmerar egna kommandon och en hel del annat.

Varje kapitel är i sig indelat i underkapitel. Underkapitlen inleds med samma nummer som kapitlet följt av en bokstav. Om man vet vilket kapitel man är intresserad av men inte vilket underkapitel så kan man läsa introduktionsbladet för kapitlet. Där står vilka underkapitel som finns.

För att läsa ett manualblad använder man kommandot man och ger kommandot (eller vad det nu kan vara som man vill ha hjälp för) som argument till man. För att till exempel läsa manualbladet för man självt skriver man man man. Vill man läsa introduktionsbladet för ett visst kapitel skriver man man intro.kapitelnummer.

> man intro.1

Varje manualblad är indelat i rubriker. Dessa rubriker är till viss del standardiserade och finns på alla manualsidor men det finns också sidor som har tillskott av rubriker. Beroende på om det är ett kommando eller ett systemanrop så varierar också vilka rubriker som finns med. Här diskuteras endast utifrån antagandet att vi läser manualblad för kommandon.

Rubrik	Förklaring
Name	Kommandonamn
Synopsis	Syntax (möjliga flaggor och argument listas)
Descriptions	Vad kommandot gör
Options	Vad vilken flagga gör.
Operands	Förklaring av argumenten som kommandot kan ta.
See Also	Liknande (relaterade) kommandon
Bugs	Kända fel som kan uppstå

Här följer ett något omarbetat manualblad för kommandot cp. Långtifrån alla manualblad är så pass välskrivna som det för cp.

man cp ger i princip:

Raden efter Reformatting page. ger vilket manualblad vi fått utskrivet. Det är ett kommando för vanliga användare (ej speciellt systemadministratörs-kommando). Det heter cp och tillhör kapitel 1 i manualbladen (alltså (User) Commands) - cp(1). Det är viktigt att man kollar siffran i högerkanten så att det verkligen rör sig om ett kommando (siffra=1). chmod finns både som kommando och systemanrop (för programmerare). Det som skiljer de två åt är i vilket kapitel de återfinns! Söker man manualbladet för systemanropet chmod genom man chmod kommer det manualblad som först matchar chmod visas, det vill säga man får kommandots manualblad. Man kan istället skriva man chmod.2 för att få manualbladet för systemanropet chmod.

NAME En enradsbeskrivning av kommandot, samt namn. SYNOPSIS Här ser man att det finns två olika versioner av cp. En i katalogen /usr/bin/ och en i /usr/xpg4/bin/. Här ges också en listning av de flaggor/argument som kan användas till varje version. I detta fallet är det samma namn på flaggorna, men olika funktion på vad de gör! Det gäller alltså att veta vilken cp man använder och läsa manualbladet extra noga när mer än en version finns. Hur tar man reda på vilken cp man använder? Se kommandon ovan. DESCRIPTION En beskrivning av vad kommandot gör och vilka regler som gäller vid kopiering. Om man kopierar en fil till ett annat ställe och en fil existerar där med samma namn så kommer den filen skrivas över. OPTIONS Beskrivning av flaggor. Först anges det att de flaggor som följer är identiska för båda cp versionerna. Sedan beskrivs varje flagga. Flaggan -i kan till exempel användas för att få en fråga om man vill fortsätta när man riskerar att kopiera över en fil som redan finns. OPERANDS Här beskrivs de argument som kommandot kan ta. EXAMPLES Ett par mer eller mindre illustrativa exempel på hur man kan använda cp. SEE ALSO Andra relaterade manualblad som kan vara av intresse. I detta fallet kommadon (de som har 1 i kanten) som har med filoperationer att göra. NOTES Viktigt-notiser. Här berättar man att när man kopierar en fil så kommer rättigheterna (se kapitlet om rättigheter) att vara samma på kopian som på orginalet.

Tycker man att det jobbigt att använda det textbaserade systemet med man för att läsa manualbladen finns det eventuellt två alternativ som är mer grafiska (pek o klick); xman respektive tkman.

Naturligtvis finns det fler sätt att hitta information på. World Wide Web (www) är ett utmärkt sådant sätt. En sak som inte är så utmärkt är att skicka sina frågor till systemadministratörerna. Skickar man en fråga till dem skall man vara säker på att man har gjort allt nedan innan man skickar den! Svaret från administratörna kan också dröja allt från omedelbums till flera veckor och ibland månader, det beror på vilken prioritet de sätter på frågan. Viktigast är ju att systemet fungerar så att alla kan använda det. I andra hand kommer att alla skall ha ett fungerande konto att arbeta i. Sist kommer att ge användarna hjälp med frågor som de själva borde kunna ta reda på, typ "hur listar jag skrivarkön?"

1. Använd manualsidorna i Unix.
2. Använd programmets egen hjälp (om sådan finns).
3. Datorsystemets hemsidor. Här återfinns beskrivningar om det mesta man behöver veta om datorsystemen inklusive hur man kontaktar de systemansvariga, öppettider för helpdesk och liknande. http://www.cs.lth.se/Ludat/.
4. Fråga en annan student.
5. Fråga en labhandledare.
6. Fråga driftavdelningen - systemansvariga