The goal-design scale
En bank i Lund kontrakterar en mindre
datakonsultbyrå för att skapa en internetbank.
a) Diskutera varför det antagligen inte är lämpligt att banken endast ställer krav
på goal-level nivå. Vilka faror finns i att över/underdefiniera kraven?
Diskutera för- och nackdelar med olika kravnivåer. Vilken är lämpligast i detta
fall?
Att välja ett
abstraktionskrav på rätt nivå är en fråga om vem man låter göra jobbet. Leverantören
bör inte få mer ansvar än den klarar av att hantera, samtidigt som kunden inte
bör minska leverantörens handlingsfrihet, och i ett tidigt stadium begränsa
lösningen. (1)
I detta fall kan det tänkas
att det finns speciella faktorer som är specifika för bankbranschen. När pengar
ska hanteras är säkerheten viktig, och det kräver domänkunskap som kan vara svår för leverantören att skaffa sig. Det
innebär att krav på goal-level nivån är ett för stort ansvar för leverantören
att hantera. (1)
I detta fall kan krav på
flera nivåer vara väsentliga.
(R1) Goal-level nivån kan
vara med som, inte ett krav, men som ett mätbart mål som bestäms i början av
specifikationen. (1)
(R2) Domain-level nivån
visar vad produkten ska utföra för kunden, och det är viktigt att detta krav
ställs för att leverantören ska få förståelse för kundens behov. Men för att
detta ska räcka som krav måste leverantören vara insatt i branschen. (1)
(R3) Product-level nivån används för att
visa vad som kommer in i produkten och vad produkten ska leverera. Detta kan
användas som krav till leverantören, och om leverantören har kunskap om
bankbranschen är det inga problem för leverantören att leverera produkten.
Risken är att om det endast ställs krav på denna nivå så skapar leverantören en
produkt som möter dessa krav, men som inte stödjer kraven på högre nivå. (1)
(R4) Design-level nivån är krav som är
specifika på designnivå. Detta kan vara lämpligt i detta fall om det finns
orsaker till att vissa funktioner ska lösas på ett specifikt sätt. Kanske finns
det speciella krav på att kunden ska känna igen sig i miljön. Om leverantören
inte har domänkunskap om bankbranschen är krav på denna nivå lämpliga. Risken
är att kraven blir överspecificerade vilket i slutändan försämrar produkten eller
gör den dyrare. Det ställer också krav på kunden att göra goda krav. (2)
I detta fall får R4 anses
som mest lämpligt. Ofta är det vettigt att inkludera R1 som mål för att öka
leverantörens förståelse och ge kunden möjlighet att mäta produktens framgång. Studenten
får ett poäng för varje motiverat alternativ. Har R4
valts och motiverats får eleven 1 poäng. Totalpoäng på uppgiften är 7. (Sid
25-27)
b) Det finns ett antal faktorer som försvårar eliciteringsprocessen för
datakonsulten, nämn två.
Möjliga
svar är:
·
Kunden har svårt att uttrycka/förmedla
sina krav.
·
Intressenter kan ha olika krav som
motsäger varandra.
·
Kunden förväntar sig en speciell lösning
trots att kravspecifikationen möjliggör andra lösningar.
·
Kraven kan förändras över tiden.
·
Kunden kan ha dolda behov som inte
framkommer i kraven.
Studenten får ett poäng för varje korrekt orsak. Max två poäng delas ut.
(Sid 4-5)
c) Hur kan datakonsulten kontrollera om bankens krav ligger på rätt nivå?
Det är svårt att välja krav
på rätt nivå och det görs ofta fel.
Genom att ställa frågan” varför” kan leverantören få reda på bakomliggande orsaker
till kraven. Genom att upprepade gånger ställa frågan ”varför” kan leverantören
gå upp i abstraktionsskalan och se om kunden har överdefinierat sina krav. (Sid
29-30)
Maxpoäng på deluppgiften är ett poäng.