The goal-design scale

 

En bank i Lund kontrakterar en mindre datakonsultbyrå för att skapa en internetbank.

a)      Diskutera varför det antagligen inte är lämpligt att banken endast ställer krav på goal-level nivå. Vilka faror finns i att över/underdefiniera kraven? Diskutera för- och nackdelar med olika kravnivåer. Vilken är lämpligast i detta fall?

 

Att välja ett abstraktionskrav på rätt nivå är en fråga om vem man låter göra jobbet. Leverantören bör inte få mer ansvar än den klarar av att hantera, samtidigt som kunden inte bör minska leverantörens handlingsfrihet, och i ett tidigt stadium begränsa lösningen. (1)

 

I detta fall kan det tänkas att det finns speciella faktorer som är specifika för bankbranschen. När pengar ska hanteras är säkerheten viktig, och det kräver domänkunskap som kan vara svår för leverantören att skaffa sig. Det innebär att krav på goal-level nivån är ett för stort ansvar för leverantören att hantera. (1)

 

I detta fall kan krav på flera nivåer vara väsentliga.

(R1) Goal-level nivån kan vara med som, inte ett krav, men som ett mätbart mål som bestäms i början av specifikationen. (1)

 

(R2) Domain-level nivån visar vad produkten ska utföra för kunden, och det är viktigt att detta krav ställs för att leverantören ska få förståelse för kundens behov. Men för att detta ska räcka som krav måste leverantören vara insatt i branschen. (1)

 

(R3) Product-level nivån  används för att visa vad som kommer in i produkten och vad produkten ska leverera. Detta kan användas som krav till leverantören, och om leverantören har kunskap om bankbranschen är det inga problem för leverantören att leverera produkten. Risken är att om det endast ställs krav på denna nivå så skapar leverantören en produkt som möter dessa krav, men som inte stödjer kraven på högre nivå. (1)

 

(R4) Design-level nivån  är krav som är specifika på designnivå. Detta kan vara lämpligt i detta fall om det finns orsaker till att vissa funktioner ska lösas på ett specifikt sätt. Kanske finns det speciella krav på att kunden ska känna igen sig i miljön. Om leverantören inte har domänkunskap om bankbranschen är krav på denna nivå lämpliga. Risken är att kraven blir överspecificerade vilket i slutändan försämrar produkten eller gör den dyrare. Det ställer också krav på kunden att göra goda krav. (2)

 

I detta fall får R4 anses som mest lämpligt. Ofta är det vettigt att inkludera R1 som mål för att öka leverantörens förståelse och ge kunden möjlighet att mäta produktens framgång. Studenten får ett poäng för varje motiverat alternativ. Har R4 valts och motiverats får eleven 1 poäng. Totalpoäng på uppgiften är 7. (Sid 25-27)

 

b)      Det finns ett antal faktorer som försvårar eliciteringsprocessen för datakonsulten, nämn två.

Möjliga svar är:

·        Kunden har svårt att uttrycka/förmedla sina krav.

·        Intressenter kan ha olika krav som motsäger varandra.

·        Kunden förväntar sig en speciell lösning trots att kravspecifikationen möjliggör andra lösningar. 

·        Kraven kan förändras över tiden.

·        Kunden kan ha dolda behov som inte framkommer i kraven.

 

Studenten får ett poäng för varje korrekt orsak. Max två poäng delas ut. (Sid 4-5)

 

c)      Hur kan datakonsulten kontrollera om bankens krav ligger på rätt nivå?

 

Det är svårt att välja krav på rätt nivå och det görs ofta fel.

Genom att ställa frågan” varför” kan leverantören få reda på bakomliggande orsaker till kraven. Genom att upprepade gånger ställa frågan ”varför” kan leverantören gå upp i abstraktionsskalan och se om kunden har överdefinierat sina krav. (Sid 29-30)

 

Maxpoäng på deluppgiften är ett poäng.