Fråga

Jämför hur kraven beskrivs i de tre projektmodellerna: traditionella metoden (traditional), snabba metoden (fast approach) och tvåstegsmetoden (two-step approach) (3 p) samt beskriv för- och nackdelar med varje modell (4 p). För varje modell ange även en projekttyp som är väl lämpad att använda modellen till samt motivera varför (3 p).

 

Exempellösning

I traditionella modellen anges kraven på produktnivå, dvs hur systemet ska agera istället för vad det ska klara av. I den snabba metoden fokuserar man istället på det sistnämnda. Man anger kraven på domännivå t ex genom användarfall. I tvåstegsmetoden är det första steget detsamma som i snabba metoden. Nästa steg innebär att man på designnivå beskriver systemet. T ex genom att man specificerar en modell av användargränssnittet eller beskriver ett kommunikationsprotokoll. 

 

En fördel med traditionella metoden är att om både kund och utvecklare vet hur produkten ska användas kan man exakt kan specificera den funktionalitet som önskas i kravspecifikationen.

Exempel på nackdelar är att det är svårt att veta om funktionerna i kravspecifikationen möjliggör alla arbetsuppgifter produkten är tänkt för och att det är svårare att validera produkten för kunden.

 

Den snabba metoden har fördelar som t ex att det är lätt för kunden att validera att alla önskade arbetsuppgifter finns med bland kraven och att man inte låser sig vid vissa tekniska lösningar för tidigt.

Nackdelar är att det kan vara svårt att formulera vissa funktionella krav som användarfall och att det inte lämpar sig att använda modellen när produkten behöver vissa speciella funktioner.

 

En fördel med tvåstegsmetoden är att den inleds med krav på den övergripande domännivån vilket gör det lättare att korrekt formulera designnivåkraven och att för kunden att validera att tänkta användarfall täcks. Dessutom upptäcks fel och brister på domännivån under designmomentet vilka då kan rättas till. Ytterligare fördelar är att kunden relativt tidigt i processen får se hur produkten kommer att uppföra sig.

En nackdel är att man i kravspecifikationen kan göra dåliga designval, t ex väljer ett olämpligt kommunikationsprotokoll eller ett otillräckligt testat användargränssnitt.

 

Traditionella metoden lämpar sig t ex till underleverantörskontrakt (sub contracting) ty där har man ofta krav på exakt vilka funktioner som önskas.

 

Snabba metoden är bra vid in house-utveckling eftersom man då har stor domänkännedom och förstår därmed precis vad domänkraven innebär.

 

Tvåstegsmetoden har visat sig framgångsrik vid produktutveckling (product development) eftersom produkten blir mer förutsägbar, dvs så som marknadsföringsavdelningen vill ha den.

 

Bedömningsmall

Korrekt beskrivning av hur varje modell utmärker sig ger 1 p per styck.

Bra för- respektive nackdelar ger ½ poäng vardera, dock max 4 poäng. Rätt kombinerade projekt och metoder ger ½ poäng styck. Relevanta motiveringar ger ytterligare ½ poäng per metod.

 

Referens

Soren Lauesen 24-36