1a)  Nämn tre av projektmodeller som beskrivs av Soren Lauesen. (1p)

1b)  Beskriv tillvägagångssättet för kravframtagningen hos respektive modell. (3x2p)

1c)  Olika modeller fungerar olika bra i olika kontexter. För de tre modellerna i uppgift a, nämn i vilka kontexter de fungerar bra och i vilka kontexter de fungerar mindre bra. (6x0,5p)

Rättningsmall:

1a)  Godtagbara projektmodeller: 1The traditional approach, alternativt Product-level requirements. 2The fast approach, alternativt Domain-level requirements. 3The two-step approach, alternativt Domain-level requirements plus design-level requirements.Om antalet nämnda projektmodeller understiger tre erhålls 0p. Utifall att fler än tre olika projektmodeller omnämns erhålls endast tre poäng då alla omnämnda projektmodeller är godtagbara sådana. (Lauesen kapitel 1.7.1-1.7.4)

 

1b)  Varje enskild projektmodell kan ge maximalt 2p. Tre projektmodeller renderar därför i 6p totalt. Det är rättarens uppgift att bedöma hur väl svaret överensstämmer med de utmärkande dragen hos den valda projektmodellen. Med tillvägagångssätt menas t.ex. för ”The traditional approach” att man intervjuar intressenter, läser dokument etc, för ”The fast approach” att man sätter sig ner med en expertanvändare och ber den beskriva olika uppgifter som den använder systemet till (user tasks). ”The two step approach” går till så att man först gör samma saker som i ”The fast approach”, nämligen domänanalys med user tasks eller liknande. Fas två i modellen innebär att man även gör krav på designnivån, t.ex. prototyper. (Lauesen kapitel 1.7.1-1.7.4)

 

1c)  Varje enskild för- eller nackdel ger 0,5p. Om en för- eller  nackdel som hör till en annan modell tas med, räknas varje felaktigt entitet som -1p. Dock kan den totala poängskörden för uppgiften ej understiga 0p.

The traditional approach är inriktad på att ta fram funktionella krav (funktioner) och passar bra i projekt där kunden eftersträvar en viss funktionalitet. Dessa projekt kan vara COTS-inköp av utvecklingsverktyg, i delprojekt som ska utföras av en underleverantör eller när i projekt som handlar om att ge existerande system ny funktionalitet. Dock passar denna projektmodell inte när kunden inte riktigt vet vad för funktioner som behövs för att tillfredställa dennes behov, t.ex. i In-house projekt eller då det gäller produktutveckling (product development).

The fast approach är inriktad på att ta fram krav på domännivå och passar därför när kunden inte vet exakt vilken funktionalitet som krävs för att tillgodose kundens behov. The fast approach passar i de flesta typer av projekt, med undantag för de projekt som nämns som bra i The traditional approach ovan.

The two-step approachs första fas är identisk med The fast approach ovan, men fortsätter med en fas där det tas fram krav på designnivå. Designkraven kan vara i form av prototyper, användargränssnitt eller liknande. Då projektmodellen även innefattar krav på design och användargränssnitt, passar den bra för många olika projekt och framförallt i skräddarsydda kundspecifika lösningar.

(Lauesen kapitel 1.7.1-1.7.4)