1a) Nämn tre av projektmodeller som beskrivs av Soren Lauesen. (1p)
1b) Beskriv tillvägagångssättet för kravframtagningen hos respektive modell.
(3x2p)
1c) Olika modeller fungerar olika bra i olika kontexter. För de tre modellerna
i uppgift a, nämn i vilka kontexter de fungerar bra och i vilka kontexter de fungerar
mindre bra. (6x0,5p)
1a) Godtagbara projektmodeller: 1The traditional approach, alternativt Product-level requirements. 2The fast approach, alternativt Domain-level
requirements. 3The
two-step approach, alternativt Domain-level
requirements plus design-level requirements.Om antalet nämnda
projektmodeller understiger tre erhålls 0p. Utifall att fler än tre olika projektmodeller omnämns erhålls endast tre
poäng då alla omnämnda projektmodeller är godtagbara sådana. (Lauesen kapitel
1.7.1-1.7.4)
1b) Varje enskild projektmodell kan ge maximalt 2p. Tre projektmodeller
renderar därför i 6p totalt. Det är rättarens uppgift att bedöma hur väl svaret
överensstämmer med de utmärkande dragen hos den valda projektmodellen. Med
tillvägagångssätt menas t.ex. för ”The
traditional approach” att man intervjuar intressenter, läser dokument etc,
för ”The fast approach” att man
sätter sig ner med en expertanvändare och ber den beskriva olika uppgifter som
den använder systemet till (user tasks). ”The
two step approach” går till så att man först gör samma saker som i ”The fast approach”, nämligen domänanalys
med user tasks eller liknande. Fas
två i modellen innebär att man även gör krav på designnivån, t.ex. prototyper.
(Lauesen kapitel 1.7.1-1.7.4)
1c) Varje enskild för- eller nackdel ger 0,5p. Om en för- eller nackdel
som hör till en annan modell tas med, räknas varje felaktigt entitet som -1p.
Dock kan den totala poängskörden för uppgiften ej understiga 0p.
The traditional approach är inriktad på att ta fram funktionella
krav (funktioner) och passar bra i projekt där kunden eftersträvar en viss
funktionalitet. Dessa projekt kan vara COTS-inköp av utvecklingsverktyg, i
delprojekt som ska utföras av en underleverantör eller när i projekt som
handlar om att ge existerande system ny funktionalitet. Dock passar denna
projektmodell inte när kunden inte riktigt vet vad för funktioner som behövs
för att tillfredställa dennes behov, t.ex. i In-house projekt eller då det gäller produktutveckling (product development).
The fast approach är inriktad på att ta fram krav på
domännivå och passar därför när kunden inte vet exakt vilken funktionalitet som
krävs för att tillgodose kundens behov. The
fast approach passar i de flesta typer av projekt, med undantag för de
projekt som nämns som bra i The
traditional approach ovan.
The two-step approachs första fas är identisk med The fast approach ovan, men fortsätter
med en fas där det tas fram krav på designnivå. Designkraven kan vara i form av
prototyper, användargränssnitt eller liknande. Då projektmodellen även
innefattar krav på design och användargränssnitt, passar den bra för många
olika projekt och framförallt i skräddarsydda kundspecifika lösningar.
(Lauesen kapitel 1.7.1-1.7.4)